År 2010 – revolutionens år!

Foto från filmen 2012.

Efter att nyligen ha sett filmen 2012 är jag övertygad om att nästa år, 2010, blir ett omvälvningens år, stort för detta århundrade. (Filmen 2012 handlar om en stor miljökatastrof som för med sig att människor från hela världen måste samarbeta för att överleva, oavsett om de är ateister eller tror på Kristus, Allah, Buddha eller någon annan hokus pokus-figur.)

År 2010 behöver inte bli ett bloddrypande år men informativt för många av världens invånare. Kapitalismens vansinne och katastrofala konsekvenser för människor och vår närmiljö över hela himlakroppen kommer att ha blivit ännu kändare. Människor kommer på olika sätt att agera mot kapitalismens omänskliga system. Till sitt försvar har borgarklassen fascism – ett kapitalistiskt fenomen.

Ett textutdrag, för att förtydliga, från SKPs ”Fascism – ett kapitalistiskt fenomen”:

”Massmedier och många akademiker i Sverige och andra kapitalistiska länder brukar skilja mellan kapitalism och fascism. Men fascism kan inte skiljas från kapitalism. Mussolini-Italien, Hitler-Tyskland och Franco-Spanien var kapitalistiska samhällen.

Att döma av informationen från Forum för levande historia, var antisemitism kärnan i de fascistiska rörelserna. Så var inte fallet – det var antikommunism. Det är därför att fascisterna fick stöd från kapitalisterna över hela västvärlden.

Herbert Tingsten, professor i statsvetenskap vid Stockholms högskola 1935-1946 och chefredaktör för Dagens Nyheter 1946-1959, beskriver fascism i Nazismens och fascismens idéer, Ratio, 1992 (ursprunglig utgåva 1935): ”Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av de borgerliga, antisocialistiska folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen, och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning.” (Notera ”i princip fria konkurrensen”, som i verkligheten blev privata monopol.)

Fascismen i Tyskland
Enligt boken ”Om detta må ni berätta” valdes Hitler till makten pga. den höga arbetslösheten i Tyskland. Men den tyska arbetarklassen röstade inte på Hitler. Rösterna kom från borgarklassen, småföretagare och bönder. De såg Hitler som den man som skulle rädda Tyskland från kommunismen, och han hade lovat att tillgodose deras enskilda ekonomiska intressen.

I valet sommaren 1932 fick nazisterna 37,3% av rösterna. I valet i november sjönk antalet röster till 33 %. Både de nazistiska ledarna och borgarklassen var nästan i panik. Hitler tillsattes som statsminister av president Hindenburg i en regelrätt statskupp och 81 folkvalde kommunistiska parlamentsledamöter arresterades. Den traditionella borgerliga demokratin avskaffades och tillsammans med storföretagare kontrollerade nazisterna Tyskland genom terror.

Angreppet på arbetarklassen började omedelbart. Fackföreningarnas tillgångar beslagtogs och deras ledare arresterades. Tidningen The Guardian rapporterade 21 mars 1933 att det första koncentrationslägret inom kort skulle öppnas i den bayerska staden Dachau och enligt chefen för polisen i München vara avsett för ca 5 000 kommunister och andra representanter för arbetarklassen.”

Fotnot: Ett politiskt parti i Sverige som brås på den fascistiska ideologin är Sverigedemokraterna. Ett parti som vill splittra det arbetande folkets gemensamma kamp för att istället skapa konflikter mellan arbetare.