http://www.thepanamanews.com/pn/v_07/issue_09/opinion_04.html

Jag ska villigt erkänna att jag inte känner till mycket om hur Marx, Lenin, Stalin, Mao, Pol Pot & gänget resonerade. På ett sätt var innehållet i Lenincitatet ungefär som jag väntat vad gäller religiös tro och av någon anledning då i synnerhet just den kristna. Troligen var det helt enkelt så att Lenin konfronterades allra mest mest kristna och därför blev kristendomen hans huvudsakligliga måltavla i hans resonemang runt religionsämnet. Men jag blev faktiskt positivt överraskad av det överseende och tolerans han trots allt gav uttryck för med kristna människor. Han verkar skilja på sak och person – åtminstone i retoriken… Hur han sedan omsatte det i praktisk handling, vet jag uppriktigt inte.

Ett kort blogginlägg som Fredriks måste förstås innehålla grova förenklingar. Det är tyvärr sant att den etablerade kyrkan/valfri annan religiös hierarki som sitter i knät hos makten många, många gånger springer dess ärenden och aktar sig för att stöta sig med överheten. Det är ett gammalt känt fenomen som såväl GT:s profeter som Jesus själv gick mycket hårt åt. Bilden förstärks tyvärr av att det svenska parti som skryter med att stå på en ”kristen” värdegrund, bara rusar allt längre åt höger; gnäller på fastighets- och förmögenhetsskatt samt verkar för ett ännu mera klassegregerat Sverige och större social otrygghet. Trist, mycket trist. Och som jag ser det, helt onödigt!

Vad är det som säger att en kristen som tar sin tro på allvar måste befinna sig långt ut på högerkanten? Och att demokratisk socialism inte går att förena med en radikal tro? Högern strävar efter frihet, vänstern efter trygghet. (Mycket förenklat förstås) Båda värden är ouppnåliga idealtillstånd här under solen, men värda att sträva mot. Ibland – eller kanske ganska ofta – ligger de i konflikt med varandra. Vi som betonar tryggheten och solidariteten lite mer, sorteras in under vänstern. De som vill ha mer av frihet och personligt ansvar hamnar åt höger. Vilket är rätt och vilket är fel? Båda är rätt. Jag tror att alla politiska ideologier är ofullkomliga. Guds rike är fullkomligt, men tyvärr inte av denna värld. Endast där kan frihet och trygghet samexistera utan att ligga i strid med varandra. Tills dess får vi verka politiskt för att den bästa mixen – långt ifrån perfekt, men ändå – uppnås. Varesig vi har hjärtat till höger eller vänster, vare sig vi tror på någon gud eller ej.